"Vi slutade aldrig titta uppåt"

Många var det nog, liksom jag som i säsongsinledningen misströstade och undrade om degraderingen till trean skulle bli ett faktum. Förlust i inledningsmatchen mot Craftstaden, uddamålsförlust mot nykomlingen Hovslätt, enkel hemmavinst mot Olofström , två sura förluster mot Färjestaden och Östra, storsegrar i hemmaborgen mot Carlskrona och Husqvarna, förlust mot Vöikers, suddenvinst mot Ljungby, vinst i Westervik och en snöplig hemmaförlust mot Craftstaden avslutade höstsäsongen. Craftstaden är för övrigt det enda lag som vi inte plockade poäng av. Efter jul ökade energinivån i laget. Stark säsongstart med hemmavinst mot Hovslätt, förlust mot ett förstärkt Olofström, fyra sekunder från succé mot Färjestaden men förlust i sudden, hemmaseger mot Östra, vinst i Carlskrona, 3 mål på 34 sekunder mot Husqvarna ( då var jag på väg till A6 för att shoppa efter 4 spelade minuter och underläge 2-0) och vinst med 7-4, spännande hemmakamp mot Vöikers som slutade med seger, snöplig förlust mot ett vilt kämpande Ljungby och avslutningsvis en viktig vinst som serieavslutning hemma mot Westervik. Alla kommer vi väl ihåg väntan i hallen där ingen lämnade arenan innan resultatet i de övriga matcherna var klara och kvalplatsen ett faktum. En kvalplats som det har diskuterats mycket om – en bonus, -vi halkade in på ett bananskal osv. Och jag säger NEJ!!! Krigare och matadorer krigade till sig kvalplatsen, var bäst när det behövdes, vilket inte seriekonkurrenterna fixade. Laget var så värda denna kvalplats.

Play off 1 mot Skånelaget Röke blev två mycket nervkittlande tillställningar. Vinsten i hemmamatchen med 5-3 kändes ändå ganska trygg med offensivt anfallsspel och stabilt försvarsspel plus några (som Röke uttryckte det) demonräddningar av Birgersson. Bortamatchen i Skåneland var en fantastisk upplevelse, bussen full med supportrar plus resten av fancluben som kom rullande i egna bilar. Vilken hejaklack vi hade denna match. Röke spelade i det närmaste desperat för att äta ikapp tvåmålsunderläget men kyliga krigare och matadorer höll undan och vann matchen med 8-7.

Olofström i play off  2 kändes inte helt otagbart men tyvärr kom krigarna inte upp i den energinivå och skärpa som vi har blivit bortskämda med under vårsäsongen. Försiktigt anfallsspel och osäkerhet i försvaret präglade hemmamatchen som slutade i årets allra suraste förlust. Bortamatchen var betydligt bättre men inte förrän i tredje perioden visade krigarna sina stora hjärtan och stridsvilja. Tyvärr var det lite försent och Olofström höll undan och vann med 4-2 . Totalt 11-7 till Olofström. Det är alltid jättetråkigt och ledsamt att förlora ett kval men sett över två matcher var Olofström det bättre laget. Vi kan bara gratulera dem till div.1-platsen (eller numera Allsvenskan?) och hoppas att de får behålla sina storspelare Torikka och Tiri. Vad Olofström än säger själva om bredden i sitt lag så är det min bestämda uppfattning att det är dessa två spelare som gör att laget spelar i högre division nästa säsong. Rutin, kyla och utnyttjande av situationer är något som de här två nyckelspelarna kan konsten att utnyttja till fullo (ibland påminner det nästan om italiensk fotboll….)

Så här sammanfattar matadorerna säsongen 2014-2015:

Vi slutade aldrig titta uppåt!
Precis som Maria skriver så började säsongen riktigt knackigt men det va som Lollo sa, ”efter åttonde förlusten vänder de :-)”  Nu var de inte riktigt så illa. Vi i ledarstaben har alltid tittat uppåt i tabellen och strävat efter lagets utsatta mål, att bli topp 3 och få lira kval. Det lyckades vi med!
Vi är mycket nöjda med den bedriften. Om man ser på det så här i efterhand så är det kanske inte så konstigt att det tog lite tid? Vi (Björn, Matts, Oskar) hade aldrig tidigare jobbat ihop som tränare och det tog sin tid att hitta sammarbetet och kemin mellan oss. Samma omställning var det givetvis för tjejerna, många har aldrig spelat A-lags innebandy kontinuerligt tidigare, stora delar utav truppen hade aldrig haft oss som tränare innan.
Vi är givetvis inte nöjda med att förlora den sista playoff rundan men när man tittar tillbaka på utvecklingen och vägen dit så är det helt klart en okej säsong.

Redaktören har ju under säsongen fått äran att lära känna fantastiska krigare lite bättre, jag har sett dem träna bra och dåligt, jag har sett dem spela matcher i med -och motgång och jag har hört deras snack – både positivt och negativt. Visst hade vi alla önskat oss en plats i ettan/allsvenskan för krigarna, men nu får de vila några veckor och sedan blir det ny satsning och hårdträning mot spel i högre division. För kapaciteten finns, det gäller bara att höja lägsta nivån och hitta rätt fokus.

Några rader om våra stolta och fantastiska krigare.  Birgersson, som i år fick kliva in som förstamålvakt, med Talle och Åsa som backup, har visat för oss alla hur viktigt det är med en iskall och stabil målvakt. Talle och Åsa har stor del i detta då de har stöttat och supportat hela säsongen. Vår backlinje med Ellen och Eve som har vuxit och mognat så mycket i sitt spel under säsongen. De rutinerade Hanna H, Frida B och Paula som har varit stabila som klippor plus Alex som så lyckosamt får byta position under säsongen. Våra målgörare Agnes, Frida T, Lollo och Hanna T som levererar i match efter match. Energiknippena Filla och Lilljossan – alla kommer vi väl ihåg Birgerssons utkast till Lilljossan i Westerviksmatchen där Lilljossan iskallt sätter krigarnas femte mål som avgör tillställningen. Fillas rörlighet som skapar ytor för systrarna Thalin. Sabbes förmåga att röra runt i motståndarnas försvar, Linneas snabba löpningar på kanterna, Ida – som aldrig viker ner sig och alltid kämpar för laget och Stina, den stabila lagkaptenen som har en otroligt hög lägsta nivå. Emmy, Annie, Maja, Alicia, Steffanie, Emelie och alla andra tjejer som är med och tränar för att framöver kunna spela till sig en plats i damlaget – ni är guld värda. Sist men inte minst har vi våra tre matadorer, Björn, Matts och Oscar. Det är inte lätt att förstå sig på kvinnor alla dagar i veckan, men jag tycker mig märka en viss utveckling på det området också hos de här tre entusiastiska och engagerade herrarna som har fått massor av erfarenhet (av kvinnor och innebandy) den här säsongen. Coachningen i avslutningsmatchen var klockren från deras sida.

Redaktören tackar samtliga inblandade för en fantastisk säsong som blev längre än vad vi kunnat drömma om. Vilka oerhört spännande matcher vi har fått uppleva och vilken härlig publicitet föreningen har fått i media. Den proffsiga bevakningen och uppladdningen inför matcherna med Eagles play är i toppklass. Fam. Bylanders engagemang –finns det bättre sekretariat i hela Småland? Och bakar någon godare kladdkaka än familjen Hellerstedt?

Hur laget kommer att se ut nästa säsong återkommer vi med framöver.

Nu tar vi en kort innebandypaus och laddar upp batterierna mot målet för 2015-2016 – KRIGARNA MOT ALLSVENSKAN!!